Låt oss bara först slå fast att det är tråkigt med alla som insjuknat och mist sitt liv i denna pandemi. Något annat tycker jag inte men den här posten kommer inte att handla om hur påverkad kreti och pleti blir av den och hur synd det är om de som hade en påsksemester inplanerad i fjällen och så stänger skidanläggningarna innan påsk.
Istället tänker jag här lufta mina tankar om hur liten skillnad en vistelse i karantän eller stängd skolverksamhet gör när man redan innan levt ett liv man måste vända sig ut och in för att anpassa till rådande livssituation.
Detta är faktiskt vardag för rätt många familjer
- Barn hemma från skolan
- Ej vistas i stora folksammlingar
- Hålla avstånd i kassakön och inte prata med folk i onödan
- Drive in istället för att sitta vid ett bord
- Uteservering, gärna i gränden bredvid eller bakom restaurangen
- Barnens aktiviteter och träningar är inställda
- Friluftsdagar på skolan ställs in
- Att inte kunna fira påsk med släkt och vänner
- Jobbet kan bli gjort om det kan skötas flexibelt och ibland hemifrån med t. ex digitala möten
- Storhandla basvaror och se till att alltid ha köttbullar och nuggets i frysen.
- Alltid, alltid ha radarn på för att en kris kan slå undan planer på helg/semesteraktivitet
