Resfeber deluxe kan övervinnas del II

Hur själva resan och valpköpet gick

Jag lovade ju att återkomma till en del av resans utmaningar som nu såhär efter en dryg månad börjar falla i glömska. 

Som jag nämnde i förra inlägget så var det inte en planerad raod-trip utan en i väldigt hög grad improviserad resa med kort förvarning till min NPF-grabb, vilket han aldrig har haft så särdeles lätt för. Denna gång så skulle vi dessutom förflytta oss låååångt utanför den trygga bubblan och köra typ 80 mil utanför kommungränsen och tillbaka. Med oss skulle vi dessutom i bilen hem ha med oss en ny familjemedlem, en valp på 8 veckor.

Sin vana trogen så slog han klackarna i hallgolvet och redan innan resan börjat så kunde den tagit slut men en del äss har man som förälder lyckats stoppa upp i rockärmen under alla år, så iväg kom vi ändå.

Resan startades vid 17- snåret på fredagen och i första hand så skulle den gå till Mora (13 km) och om inte resfebern ändrat karaktär inan dess så skulle vi utvärdera och revidera planen. 

För några år sedan hade jag inte kunnat ta den approachen för att hjälpa honom över tröskeln, men numera brukar det jobbigast vara över när han väl kommit iväg, dessutom så var motivationen att åka och köpa en hundvalp så otroligt stor att jag vågade lova honom att revidera mina planer om hans känsla inte skulle ändras när vi väl börjat rulla.

Tre barn i en bil

Väl i bilen så fick ungarna i uppgift att googla fram ett bra övernattningsställe som låg ungefär på halva vägen, eftersom jag redan plöjt en t.o.r resa till Stockholmstrakten så köra hela natten kändes uteslutet, även om det hade varit lugnare än att ta in på ett övernattningsställe. Som ni som har erfarenhet av barn med dessa utmaningar som min ena grabb har så vet ni att det inte bara är så enkelt att ta in på ett helt nytt ställe som man inte vet något om. 

Ett möjligt övernattningsställe googlades fram vilket blev i Mariestad, hyfsat mitt på rutten med cirkus 4 timmar i bil kvar på lördag fm. Laddare, surfplattor, hörlurar och kaffe (det sistnämnda till chaffisen) är de magiska ingredienserna i att kunna åka länge i trångt utrymme och hålla sams med syskonen. Denna gång hade jag i farten fått med mig mina jägarkåpor med bluetooth och medhörning eftersom ljuden ut ur munnen på mina 12-åriga tvillingar tenderar att bli mindre om intrycken in i öronen också är mindre.

Måste berömma den som skapat sidan för Rasta Mariestad för där fanns all den info som behövdes och otroligt bra bilder på hur rummen och övriga lokaler såg ut vilket underlättar otroligt mycket både för mig som förälder men framförallt för barn som tycker nya ställen kan va läskiga och inte vill om de inte vet på förväg vad de kan förvänta sig. Sent på kvällen kommer vi fram dit och alla är så där lagomt hungriga och trötta. Ni vet så där när irritationen på alla barnen är på utsidan av skinnet och minsta lilla felsägning från en av dem får de andra två att gå i taket. Själv försöker jag hålla mig lugn men på insidan spelar oron flipperspel med den sega bilkörarhjärnan och rädslan för härdsmälta på något barn är så stor så att den i sig kan framkalla just den härdsmältan som så hårt försöker undvikas. 

Perfekta rum med en dubbelsäng i ett rum och två enkelsängar i angränsande rum med en dörr emellan rummen fick mina axlar att sjunka ner typ 8 meter och jag började inse att det skulle nog bli fint detta. Men lagom till att jag slappnat av så kom utmaningen att hitta något som dög att äta i restaurangen. Trött, hungrig och aningens irriterad på sina syskon brukar inte va bästa utgångsläget för att va sugen på något att stoppa i magen. Snitsel med besås och klyftpotatis skulle kunna funka men att sitta i den nära nog folktomma restaurangen var bara för mycket. Inga mackor dög varken av de i restaurangen eller av utbudet på närliggande bensinmack. Lösningen blev när jag kom på att fråga om det var ok att ta med maten in på rummen och det gick. 

Storasyster och tvillingbrorsan i ett rum med den film på tv de ville se och jag och den snitsel-tuggande gourmeten i dubbelsängen i det andra rummet med den film han ville titta på, känner ni hur lugnet lägrar sig. Jag slumrade lite under filmen och efter någon timmas jämrande över hur svårt det var att somna så blev ögonlocken tunga även på grabben så mellan 2 och fram till strax före 7 fick jag i alla fall sova lite. 

valpkull2
valpkull1

I Skåne lutade träden av stormvindarna

Efter drygt 4 timmars bilåkande, blötsnö i drivor utanför Halmstad och lutande träd ute vid kusten nedanför Halmstad så kom vi då äntligen fram till valparna.

Sista halvtimmen i bilen var en pärs, förväntan och spänningen efter att få se valparna tog ut sin rätt på oss alla. Så väl där så började vi med ett besök i valphagen och på det lite fika innan pappa fick lite lugn och ro för att prata affärer med säljarna. Vi hade ju på vägen ner enats om att hon skulle heta Leia efter prinsessan i Starwars så nu var det då bara att hitta en som passade in på Leia. 

Jag hade pratat med barnen och speciellt med ett av barnen att vi skulle välja tillsammans men att pappa ändå till syvende och sist hade utslagsrösten eftersom jag var den som både höll i pengarna och skulle få plocka upp de flesta kommande bajshögar. Förvånansvärt utan vidare diskussion köptes det argumentet utan att jag fick ta till "ni vet pappa har haft 3 hundvalpar och 3 människovalpar tidigare"- kortet.

Visst blev vistelsen för lång enligt ena grabbens tycke, (den andra grabben åkte lite skateboard med uppfödarnas grabb), men med hjälp av storasyster som gjorde honom sällskap i bilen så fick jag i lugn och ro avsluta dealen och så kunde vi börja rulla norröver igen när klockan tickat in på 14:e timmen av dagen. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *